Om kapade band mitt i natten.
Den 31a oktober är det ett helt år sedan jag kapade av mitt hår till lite nedanför nyckelbenen. Jag skulle väl inte påstå att jag ångrar det, med tanke på att ALLT det slitna rök med topparna och det blev finare och tjockare, men nu såhär i efterhand så har jag kommit underfund med att jag inte direkt passar i så kort hår. Jag ser ut lite som en vandrande giraff med kaluffs (kan inte förstå att jag skrev vandrande gitarr med kastrull först, är jag trött eller? haha), så det görs ej om.
Bilden till vänster visar hur långt det var innan jag klippte det, bilden efter hur kort jag klippte, nästa bild hur långt det är nu och bilden längst till höger hur långt det är i bak. Just nu satsar jag på att spara för att jag har insett hur otroligt fina lockar jag skulle kunna få om det blev en hel del längre, så jag har gjort något slags vad med mamma om att jag inte ska ha plattång på ett år (I princip varje gång vid plattången: "men Ida, kan du inte låta håret vara istället?") och har ju börjat med balsammetoden och dittan och dattan. Jaja, allt kanske egentligen är världens waste of time för att jag helt enkelt bara har pissigt hår i övrigt. Vi får se!
Det roligaste i allt detta är att jag runt 9-tiden den 31a oktober bara ställde mig och kapade av håret själv med en kökssax. Alltså vem gör ens sånt?! Hade ALDRIG vågat det idag kan jag säga, haha. Mitt största yolo-moment efter mitt impulsiva hamsterköp i somras.
Kommentarer
Trackback
