Hjärta och hjärna slår slint.

Mellan vita lakan skapas kallsvett och blanka ögon bredvid någon som skulle dö för min skull.

Slitas i stycken för min existens.

Ovisshet.

De vingbeklädda fyrbenta, finns dom där?

Jag håller inte. Jag värmer inte. Jag vägrar. Allt för att jag inte vet.

För jag vet inte. Jag slits mellan stark vilja och frihetskänsla.

Ångest. 

Skapar ångest mellan vita lakan för något tjugo centimeter bort.

Och det bränner.

Trettio år gammal. Inte då.

Kan inte leva med det, metvetandet om ett oexisterande hjärta.

Kan inte.