Som jag skrev i förra inlägget - det är sju dagar kvar. Sju dagar kvar av ledigheten. Det känns som att det var kanske två veckor sedan vi satt i Västerhöjds matsal och lyssnade på ett sjukt dåligt tal, för att sedan rusa ut ur skolan mot frihet. Har nästan 3 månader redan gått? Det går helt sjukt snabbt, jag hänger knappt med. På Helenaskolan kändes det som att tiden sniglade fram, medan det nu har dragit iväg i någon slags rapidfart som jag inte kan jogga ikapp. Jag brukar säga detta till mamma, att det går alldeles för snabbt.

"Det är livet, Ida" säger hon då.