Jag har sedan högstadiet bloggat genom alla årstider plus glädje sorg lycka ilska svek och allt som hör livet till. Jag har lagt ut mer eller mindre avslöjande texter för att ha någonstans att avreagera mig på, och publicerat bilder på det jag älskar och hatar (mest älskar, faktiskt, och det är väl fint). Men nu, mina nio, kära, tappra läsare, har jag tappat både suget (dels för att ni numera bara är nio stycken, haha) och behovet av att avreagera mig. Känner heller inte att hela tiden skriva om mina dagar eller ytstyrslar är något alternativ för att jag är nästan hundra procent säker på att ingen egentligen bryr sig. 

Så här tar det slut, mitt bloggande tar slut. Vill bara säga - ta hand om varandra, var inte rädda för att gå utanför den sociala medians glada ramar och vara ledsna, och lev inte varje dag som om den vore den sista, för hur negativt låter inte det egentligen?

Och till er tonåringar, ta det lugnt, snart är lidandet och tonåren över. 

 

Over and out.

MVH Fröken djuptext

Nu var det längesen jag skrev av mig här, igen. Det har hunnit bli julens och fyrverkeriernas månad - december, och jag är otroligt lyrisk över det.

Ikväll fyller morfar 70 år, så vi ska åka och fira honom. Väldigt synd att jag inte hinner se min mans andra spelning idag, men jag ska i alla fall spendera natten med honom.

 

Precis påväg till skolan för att spendera två timmar där. Känns himla jobbigt när jag kunde legat kvar hos min man i värmen under täcket. Jag gjorde även sämsta skovalet mitt i stressen till bussen - klackskor. Bra Ida, styrkekramar till dig! Svårt att ens försöka känna sig cool när man lyssnar på Heart upon my sleeve samtidigt som klackarna glider över isfläckarna. 

Hörs senare!

Efter en lång skoldag tog jag mig direkt till gymmet och var där i dryga timman. Precis nu har jag ätit sådär lite för mycket och ska fortsätta på min inlämning för att senare kunna dricka chai-te och ta det lugnt utan bekymmer.

Skolan tar inte livskraften ur mig vilket känns som en befrielse. Har tid för både Gossip Girl och Bonde Söker Fru (haha), lite vardagslyx i jämförelse med veckorna innan höstlovet. 

Inatt spenderar jag natten hos min mys efter x antal koppar chai-te hemma i hopp om tusentals pussar ikväll. Han och hans famn, åh.

Igår var det bröllop för mamma och Liam. Först gick vi till stadshuset där de blev vigda och sen var det fest hemma hos oss till sent inpå natten. Så himla kul att ha släkten samlad och skratta, äta och mysa. Det var ju även Fotbollskväll då som många satt bänkade vid. Helmysig dag och kväll. Mamma och Liam är så söta, haha!

Vaknade såhär nyss, bakom min mys, helt ingosad. Bästa sättet att vakna på, helt klart.

Idag ska jag inte göra något mer än att städa rent mitt rum och plugga, vilket behövs. Behöver rensa lite på båda håll. 

Tog av någon anledning fram min gamla, smått retade Samsung som jag hade fram till förra året och klickade igång den. Jag ångrar mig så fruktansvärt. Där fanns allt - gamla kärlekar bråk tjafs fina ord lögner svek hjärtekross påbörjat avslutat lycka missförstånd kärlek. Direkt när jag möttes av första smset drog en enorm tillbakatankeskänsla över mig. Jag bläddrade igenom sms från en gammal killkompis när han sommarjobbade och tröttnat på livet, från samma gamla oroliga mamma som undrar vart jag är, från en annan kompis när vi hade gått om varandra när vi skulle ses. Jag hittade också de smsen från när allt började mellan mig och Carl.

 

Trots ett enormt vemod, trots obehag, trots obekväm känsla så kunde jag inte sluta läsa. Bilderna bläddrades förbi mina ögon som i en snabbspolad film av min tonår och bokstäverna flög förbi med tankar om varför jag ens skrev vad jag skrev. Till slut la jag ifrån mig mobilen i alldeles för ångest.

 

Jag vill inte veta mer. Anledningarna till det är att jag tycker att det är så otroligt vidrigt att kolla tillbaka på mig själv. Jag vet egentligen inte varför, jag vill bara inte veta. Jag är inte samma person nu som jag var då. Jag skriver inte på samma sätt, jag tänker inte på samma sätt och framförallt så är jag inte på samma sätt. Dessutom har allt förändrats. Jag slits numera inte i valet mellan medveten, men bitter sweet hjärtekross efter varje möte och sms, jag umgås inte med samma personer, jag har inte precis blivit nykär efter över ett års hjärteslit och jag ligger inte i mammas orostankar i varje steg jag tar. Jag hänger heller inte längre på stan eller ishallen var och varannan helg. 

 

Att ta emot så enormt mycket minnen som jag gjorde ikväll var obehagligt. Jag minns ju allt kristallklart. Pirret, vemodet, skratten, gråten, nervositeten och slitet mellan vad jag ville och vad han ville. Först nu har jag insett hur enormt lycklig jag är över att det är slut - min yngre tonårstid. Att vara ung är roligt och spännande, men åren från 14 till 16 var även de värsta åren i mitt liv. Jag har aldrig känt mig så ängslig, orolig, krossad, mosad och borttappad som då. Mitt hjärta fick även svida mer än vad det tålde emellanåt. Och ikväll fanns allt mitt framför mig, hela högstadiet som på pidestal i osorterad och oorganiserad ordning, som att det var meningen att jag skulle möta ett överväldigande kaos. Fina tonår, jag är glad att ni fanns, för jag har aldrig lärt mig så mycket som av er, men snälla kom aldrig tillbaka.

Hej på er!

Just nu är jag gäst i Tidaholm hos kompisar till mamma och Liam. Jag är otroligt seg just nu, och vill mest sätta mig i en varm bil och åka hem.

          Ikväll blev jag förövrigt med nya överdelar, en underdel och nya skor. Så himla mysigt med tjejor med snygg stil som lämnar bort kläder de inte har behov av längre. 

Vi ska nog alldeles strax åka hem, får vi hoppas. Vi hörs när vi hörs!

 

Har det senaste fokuserat på att bara vila ut nu på lovet, vilket har gått sådär. Inatt sov jag till exempel fem timmar för att sedan fara till Göteborg med min gostjeja Emma som jag tycker om så mycket, men det var helt klart värt den snåla sömnen. Fick med mig mer än väntat hem, och nu känner jag mig riktigt mätt på kläder. Lite från Missäy, lite från Monki och lite från Chelsea. Ska inte vara klyshig och säga att jag visar mer imorgon för att sedan glömma av det, men minns jag så visar jag imorgon, garanterat.
          Nu sitter jag vid brasan och väntar på mat som jag (och min kurrande lejonmage) hoppas är klar snart. Senare ikväll kommer min Carl och hämtar upp mig i bilen för att vi sedan ska spendera natten ihop. Det är helt klart det bästa sättet att somna på; med hans armar tätt virade omkring mig.

Sådär! Ska gå iväg till bussen om 20 minuter ungefär, sedan blir det jobb i ett par timmar. Ha en fin kväll allihopa!

 

Nu har bloggandet uteblivit i närmare en månad, och jag tänkte att det kanske var på sin plats att ta tag i bloggen när jag ändå har höstlov. Jag har haft så otroligt mycket att göra i både skola och jobb att till och med träningen har fått läggas åt sidan - då är det illa.

Idag känns det i alla fall mycket lättare; jag har klippt mig, fixat aviciibiljetter, det är fredag och det är lov i en vecka framöver. Livet känns minsann inte så tungt med nyfräscht hår, dansande, dunkande planer i mars och läxfritt i sju dagar!